Universitetet i Oslo

Universitetet i Olso är Norges äldsta universitet. Det grundades år 1811 och hette fram till 1939 Det Kgl. Frederiks Universitet. Huvudcampus ligger på Blindern i Oslo.

Fram till 1946 var Universitetet i Oslo landets enda universitet och det är fortfarande vanligt att det kort och gott kallas för universitetet trots att det numera finns andra universitet i landet.

År 2014 hade Universitet i Oslo drygt 27 200 studenter och den akademiska personalstyrkan uppgick till 3 425 personer. Universitetet i Oslo är inte längre Norges största universitet utan denna titel innehas numera av Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet.

Under perioden 1947 – 1989 delades Nobels fredspris ut i universitetets lokaler.

Universitetet i Olso omfattar åtta fakulteter:

Lokaler

Universitetets ursprungliga neoklassiska campus ligger i centrala Oslo och används numera endast av den juridiska fakulteten. En majoritet av de övriga fakulteterna håller till i det mer moderna campusområdet på Blindern i västra Oslo. Medicinska fakulteten är däremot utspridd över flera universitetssjukhus i Oslo med omnejd, odontologiska fakulteten har sin verksamhet i St. Hanshaugen, och i Tøyen finns lokaler för de naturvetenskapliga disciplinerna botanik, zoologi, geologi och paleontologi.

Campusområdet på Blindern tillhör stadsdelen Nordre Aker, men ligger precis vid gränsen till Vestre Aker. Campusområdet började anläggas här redan i slutet på 1920-talet och många av de lokaler som idag används tillkom inte förrän under mitten av 1900-talet. Centralbyggnaden har fått namn efter Georg Sverdrup och här ligger bland annat universitetsbiblioteket.

Universitetets historia

År 1811 fattades beslut om att etablera ett universitet i den dansk-norska unionen. Detta var efter att man lyckats nå en överenskommelse med Kung Frederik VI som tidigare hade motsatt sig ett universitet eftersom han fruktade att en sådan läroanstalt skulle underblåsa separatistiska strömningar i det politiska livet.

År 1813 grundades Det Kgl. Frederiks Universitet i Oslo, som på den tiden fortfarande hette Christiania. Året därpå förklarade sig Norge självständigt från Danmark, men inträdde också i en union med Sverige som minskade effekten av självständigheten.

Den viktigaste rollen för Det Kgl. Frederiks Universitet var att utbilda blivande tjänstemän, parlamentsledamöter och ministrar åt det semi-självständiga Norge. Snart blev det också en del i utforskandet av en norsk nationell identitet, genom att studenter och forskare på universitet ägnade sig åt att insamla information om norsk kultur, norska traditioner, det norska språket, med mera.

När Det Kgl. Frederiks Universitet grundades var Universitet i Köpenhamn en mycket viktig förebild, tillsammans med de då nybildade Universitetet i Berlin (Humboldt-Universität zu Berlin).